Pettersson Bror Oscar Elving
Född: 1918.08.11
Föräldrar: Adolf (1876-1959) och Anna (1879-1980)
Syskon: Greta ( 1901-1992), Bertil (1902-1993), Georg (1904-1985), Aina (1906-1985),
Elly (1907-2005), Karl (1909-1985), Stina (1911-2002), Signi (1913-1975), Sven (1915-1998),
Gustav (1916-2006), Lars (1920-2004) och Birgit (1923- 2005).
Hustru: Daga född Svensson (1922-2001). Född vid Holmagatan, Hällabrottet
Barn: Kent Pettersson (född 1947)
Bostadsadresser: Tomta, Hallsberg och Yxhultsvägen 65.
Skola och Yrke: 1-2 klass skola i St. Älberg och 3-6 klass vid folkskolan i Hallsberg. När han vid 13 års ålder slutade skolan fick han ta hand om de olika sysslorna vid familjens gård. En statligt ägd arrendegård på 13 tunnland där han förutom åkerbruket hade hand om skötseln av familjens häst, 6 kor och kalvar samt ett antal grisar. Vid 15 års ålder fick han anställning vid en lästfabrik på Klostergatan i Örebro, en anställning som varade i 1 år. Han anställdes sedan som grovarbetare av byggmästare Evert Johansson i Kumla. Ett arbete där han bl.a. fick gräva grunder och utföra div. sprängarbeten vid husbyggnation i Kårstahult i Hallsberg.. Thermaenius verkstäder i Hallsberg blev nästa arbetsplats. Där arbetade sedan tidigare även hans far och bröderna Gustav, Sven och Kalle. En anställning som varade i 11 år. Elving hade på ett positivt sätt utmärkt sig under sin tid där och blev lite av allt i allo i fabriken. Bland annat hade han kommit på sinnrika konstruktioner vilka medförde en säkrare arbetsmiljö för många av de anställda. Han insåg sin betydelse och begärde därför högre timpenning. När han nekades detta tackade han för sig. Han kunde göra detta med vetskapen om att hans gode vän Bengt Huss länge hade försökt anställa honom i sin lästfabrik på Skottvallavägen i Kumla. Elving insåg ganska snart att det var mycket som behövde förbättras i fabriken. Han införde bl.a. remdrift av maskinerna och direktkopplade dem till separata motorer, vilka även försågs med fläktar. Huss hade slitit hårt under många år och blev mer och mer märkt av sjukdom vilket innebar att Elving fick ta över ansvaret i firman. När Huss efter en tid avled blev Elving chef över verksamheten. Man tillverkade läster och kilklackar till olika skofabriker, främst i Kumla. I slutet av 1950-talet när den s.k. skofabriksdöden kom blev det allt svårare att hitta avsättning för deras produkter. Elving föreslog därför Huss änka att de skulle lägga ner tillverkningen innan konkursen var ett faktum. Eftersom hon trots allt ville fortsätta så slutade han sin anställning. Vid 58-års ålder blev han därför arbetslös och fick uppsöka Arbetsförmedlingen för att börja stämpla. Eftersom Fångvårdsanstalten i Kumla sökte en verkmästare vid snickeriavdelningen uppmanades han söka detta arbete. Han begav sig dit och visades runt på den tilltänkta arbetsplatsen. När han på plats fick uppleva den stämning och jargong som rådde, återvände han till Arbetsförmedlingen med följande budskap. – ”Hellre går jag på luffen än börjar arbeta på fängelset.” Snart erbjöds han dock ett annat arbete. Det var Lithells i Sköllersta som sökte personal till deras offsetavdelning. Det handlade om skötsel av offsetmaskinen och ansvar för produktionen av företagets reklammaterial. Eftersom Elving inte hade tidigare vana av arbetet så fick han först genomgå en kurs i Stockholm innan det var dags att ta sig verket an.
Elving hade alltid närt en dröm – ”När jag blir 60 år då skall jag göra det jag vill”. Så när den dagen kom tackade han för sig, trots att han trivdes väldigt bra med arbetet vid Lithells. Hans dröm hade alltid varit att på heltid kunna syssla med sin hobby – träslöjd. Givetvis var detta en chansning rent ekonomiskt, men Elving var säker på att han skulle lyckas! Eftersom han inte hade några skulder på huset och dessutom en liten slant sparad, behövde han inte tjäna några stora belopp för att klara av det hela. Han började med att själv tillverka en svarv och köpte en bandsåg, så var han igång! Restaurering av möbler blev en stomme i företaget. Dels åt privatpersoner men även åt sonen Kents auktionsfirma som ofta behövde hjälp med att snygga till auktionsgods. Ryktet om hans yrkesskicklighet spred sig och uppdragen strömmade in. Han började även tillverka div. träslöjdsalster först till privat bruk men senare även till försäljning. Hemma har han fortfarande många alster som han med glädje visar upp: Rokokobord av flambjörk, Sybord med kant (så att inte nålarna skall ramla ner på golvet), stor Chiffonjé vars lådor är försedda med små knoppar av ebenholts - (verkligen ett svarvarjobb taget ur den högre skolan), flera Alrotsbord, Bokskåp av furu med spröjsade fönster, en s.k. Snushund och olika prydnadsdjur som hästar, hjortar och älgar.
Intresset för att börja arbeta med koppar fanns också. Han lärde sig hur man gjorde kopparbunkar för hand. Att driva en kopparplåt och forma den innebar mycket arbete, men han lärde sig alltmer. Från den tiden kan Elving fortfarande uppvisa ett stort antal Grötkokare, Kaffepettrar och allehanda Kopparbunkar.
Yxhultbygdens Kultur & Hembygdsförening: Föreningen bildades 1997, men det var först efter något år Elving på allvar började aktivt intressera sig. Han hade dock tidigare varit inne i den s.k. Gjutstugan och konstaterat att det var mycket som behövde åtgärdas. Hans insatser började på allvar i samband med restaureringen av det s.k. Röda huset. Huset som var under så kraftigt förfall att man prioriterade rustning av det före Gjutstugan. Det var Erik Tjäderbäck och Enar Arvidsson som startat upp när Elving och även Christer Berggren anslöt sig. Erik bidrog med eget material och därmed lade han mycket egna pengar på bygget. De arbetade väldigt hårt och Erik och Enar tillbringade nästan all sin fritid vid huset. Tyvärr så började vissa styrelsemedlemmar lägga sig i deras arbete, vilket slutade med att såväl Erik som Enar drog sig ur projektet. Något Elving djupt beklagar. För att fortsätta gav dock styrelsen sitt ord på att man fick fortsätta restaureringen utan dess inblandning. I samband med detta bildades en kommitté, bestående av Elving, Margareta Tunström och Christer & Lilian Berggren som fick fria händer vad gällde den fortsatta upprustningen . En kommitté som fungerade väl och hela arbetet utmynnade i den fantastiska stuga som den i dag är. Gjutstugan från 1774 var nästa projekt, en byggnad som var i kraftigt förfall. Visserligen hade man tidigare lagt ett nytt yttertak, men det återstod väldigt mycket arbete innan huset var i skick. Det var även här Christer Berggren som tillsammans med Elving drev detta projekt. Ett arbete som började med att byta ut ett innertak på undervåningen vilket var nästintill genomruttet. Av de bräder som var bäst bevarade av det ursprungliga taket gjordes golvsocklar och taklister. Även den gamla spiken riktades upp och användes till det nya innertaket. Fullständig restauration av undervåningen stod sedan på tur. Från det arbetet minns Elving främst arbetet med att byta ut och förbättra befintliga gjutväggar. De var i så dåligt skick att det åtgick 800 kg murbruk för att få dem i acceptabelt skick. Elving vill verkligen betona vilket bra radarpar han och Christer Berggren kom att bli. Glömmas skall inte heller att föreningens inredningsgrupp har gjort ett smakfullt och fint arbete.
Elving arbetar vidare inom föreningen och även om han nu erkänner att krafterna inte räcker till på samma sätt som tidigare kommer han nog att fortsätta så länge han orkar. Otaliga är även visningarna av de olika husen, kanske framförallt av Gjutstugan, han gjort. Varje söndag under sommarmånaderna, när stugorna är öppna för visning, så finns Elving på plats. Lika säkert som detta, är att han alltid har blommor med sig och pryder stugorna med. Skall också nämnas att han ofta rycker in som guide av Stenarbetsmuseet.
Elving har flera gånger under årens lopp fått frågan om att gå med i föreningens styrelse, något han alltid bestämt sagt nej till. Han hävdar envist att han är ingen skrivbordsmänniska, det är med sina händer han jobbar!
Elving har också varit ute i skolorna och berättat om hur det var förr i tiden. Nutidens barn är ju inte direkt kända för att koncentrerat följa med under lektionerna. Annat var det när Elving berättade, de lyssnade andäktigt och ville bara höra mer!
Odling: Elving är och har alltid varit en duktig odlare och finner stort nöje i att arbeta med och ”påta i” jorden. Han har så pass stora odlingar att de täckt hushållsbehovet. Han är noga med att påpeka att det handlar om ekologisk odling. ”De där gifterna ligger säkert bakom många av de svåra sjukdomarna som ex. cancer!”
Elving tror helt enkelt det kan vara så, att han tack vare sin sunda mathållning har uppnått en så hög ålder och att han fortfarande kan vara vid så god vigör!
Kommentar: Elving Pettersson föddes som nummer 11 i en barnaskara på 13. På grannens, Alfred Andersson i St. Älberg, förslag fick han med anledning av detta namnet Elving. Helt naturligt levde familjen under knappa förhållanden och man fick tidigt lära sig arbeta och ”dra sitt strå till stacken”. Elving betonar att de alltid hade mat på bordet, men aldrig något överflöd utan bara det nödvändigaste. Han berättar om när yngsta systern föddes och Elving var 4 år. Mormor tillsammans med en annan kvinna var behjälplig vid födseln. När allt var klart dukade mormodern fram kaffe och vetebullar. Eftersom Elving inte var van vid sådana läckerheter kunde han inte motstå frestelsen och norpade åt sig en bulle. Något han inte skulle gjort. Mormodern gav Elvings en sådan smäll att han ramlade under bordet.
Barnen var mycket läraktiga och påhittiga och som ett exempel kan nämnas brodern Sven som mist ena armen vid en olycka med påsksmällare. Sitt handikapp till trots lärde han sig tidigt att svarva och blev dessutom mycket duktig inom gebitet!
Elving nämner fler exempel på hur strävsam och stark hans familj var. Hans syster Siri var utvecklingsstörd och bodde kvar i hemmet under moderns vårdnad. Modern skötte om henne tills hon några månader innan sin död kände att hon inte orkade längre, därför fick Signi flytta till ett hem för utvecklingsstörda utanför Nora. Till allas glädje så trivdes Signi väldigt väl där, vilket hon sade varje gång hon fick besök av Elving och hans hustru Daga, som ofta åkte och besökte henne.
För Elving har det alltid varit naturligt att arbeta och han har funnit en glädje däri. Det är först under senare år som han gett sig tid till att läsa, något som han inte hunnit med tidigare. Det är ju så att när Elving ger sig i kast med något, så skall det göras ordentligt. Det handlar inte om någon kiosklitteratur precis. Han har ”plöjt genom” hela världshistorien från 1300-talet och framåt, inklusive Alf Henrikssons ”Svenska historia”. Darwins utvecklingslära är också något han med intresse läst och funderat över. Kan väl också nämnas att han under det gångna vinterhalvåret ”klarat av” 17 böcker. Man skall då beakta att eftersom Elving har problem med synen så måste han använda förstoringsglas!
Elving har alltid betraktat sig som ateist. Dock ville han ge religionen en chans genom att läsa bibeln. Han läste den från pärm till pärm, men dess innehåll kunde på intet sätt få honom att ändra uppfattning.
Slutligen skall sägas att Elving alltid varit mån om sitt yttre. När han lämnar hemmet är han propert klädd med slips och keps. Detsamma gäller skötseln av hemmet - Alltid välstädat och välvårdat och det är en fröjd att bli visad runt eftersom Elving villigt berättar om sitt fina hem, där största delen av möblemanget är format av hans händer! För att inte tala om kaffetåren som alltid kommer fram, givetvis med hembakat. Elvings mandelkubbar och sockerkakor går verkligen inte av för hackor!
Publicerad april 2016
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
För hemsidan svarar:
Text - Anders Tisell
IT-ansvarig - Jan Klingberg